Helikopter

Vad ska man skriva om idag. Det är alltid svårt att starta skrivandet tycker jag. Men när man väl kommit in i det så flödar det på.
Förskylningarna hänger efter oss precis hela tiden... Dottern ligger i feber och har hemsk hosta.

I helgen var det earth hour. Jag, sambon och dottern var hos en familj i Kristianstad. Spelade lite spel under timmen och småpratade. Ingen alkohol på bordet utan det var kaffe och alla barnen var med och hade trevligt.
Skönt med en familj som inte alltid behöver ta fram alkoholen.

I sommras åkte jag, sambon och dotter ut till mina föräldrar. Vi skulle åka helikopter eftersom helikoptern skulle låna pappas tomat så fick vi åka gratis.
Pappa gick på kryckor pga bruten fot. När vi kom dit märkte man direkt att pappa druckit. Klockan var runt 17 tiden om jag inte minns fel.

Lillan var ju liten så hon åkte i vagnen och sov mesta tiden. Jag, sambon, mamma och lillan gick bort där helikoptern skulle landa. Mamma skulle ha lillan medans jag och sambon åkte en runda.
Innan vi gick sa pappa "Vart vill du bli begraven ifall det händer något" Jag svarade "Borta vit trädet och stenen".
Vi brukar skämta om sådan fast det är igentligen väldigt hemska skämt. Konstigt... Ja, jag vet. Men så är det...!

Vi gick bort och åkte helikoptern. Jag tog massa bilder och man ser pappa står på marken och viftar med kryckorna. När vi kom ner igen så gick vi förbi pappas föräldrars hus. Pappas bror och en del av hans familj var nere. Vi frågade om vi skulle äta pizza tillsammans hos mamma och pappa och så blev det.

Vi gick hem för att förbereda och för att beställa pizzan. Pappa hade blivit så mycket fullare. Han var plakat och ett under var när han gick med sina kryckor.
Mamma skulle köra och hämta pizzorna och när hon körde kom jag på att hon hade ju druckit vin hade hon sagt till mig innan.

Jag, pappa, sambon och pappas brors fru satt och pratade medans mamma var iväg. Dom pratade om döden på ett skämtsamt sätt och tillslut blev jag vansinnig. Jag berättade tydligt för dom att jag inte ville höra ett ord till om döden och på det sättet när jag och sambon precis förlorat sambons älskade pappa. Pappa sa att dom bara skojade och jag sa att jag brydde mig inte. Jag vägade lyssna på det dom sa.
Det var ju bara några månaders sedan som svärfar hade gått bort. Spelade igentligen inte roll, jag ville inte lyssna på det skitsnacket. Dom hade inte sätt svärfar tyna bort. Dom hade inte sätt hans sista andetag. Dom kände inte honom som vi. Dom skulle bara vara tysta enligt mig.

Pappa var då så full så han knappt kunde prata. Mamma kom tillbaks med pizzorna och jag sa då "Men du hade ju druckit vin, då kan du ju inte köra?" Det var bara 2 glas eller vad det nu var som hon svarade. Innerst inne tänkte jag - Vad är det för skillnad på 2 glas vin och köra och hämta pizza som att pappa kör full över till hans föräldrar hem som mamma ringde och anmälde?
Tycker dom gör fel bägge två. Mamma ska inte klaga på pappa för man kör inte bil vare sig man druckit ett vin glas eller man är stupfull. Man sätter sig inte bakom ratten.

Vi satte oss och åt och pappas alkoholintag blev synligare och synligare på honom. Han drack inte framför oss men han måste ha halsat en hel del under den stunden vi åkte helikopter.

När pappa är extramt full så börjar han skämta om sex. Hans ögon var blodsprängda och han sluddrade. Ett annat under var att han kunde äta. Jag satt framför honom och åt min pizza och hela tiden satt jag och undrade när han skulle spy över min pizza. Hans bror hade även kommit så vi alla satt alla jag, sambon, lillan i vagnen, mamma, pappa, farbror med hans fru och deras barnbarn, 2 flickor som är tvillingar, och hörde min farbrors historier om olika saker. Pappa börjar skämta om sex så mamma säger "Har du druckit eller? Man börjar ju undra" Efter en stund frågar pappas bros fru samma sak... Pappa säger "Va? Näää" Hur genomskinligt som helst. Jag och sambon bara tittade på varann och undrade hur blinda man kan vara att inte se att pappa hade druckit. Problemet är att DOM SER. Dom ser väldigt väl att han har druckit. Problemet är att dom vill inte inse sanningen... Dom blundar för den verkliga sanningen.

Tyvärr så stannade jag och sambon kvar för att lyssna på min farbros historier. Igentligen skulle vi lämnat dom alla där så kunde dom sitta där och funderar på varför pappa beteede sig som han gjorde. Mamma kunde ju sitta och funderar på varför hon hade kört bil med vin i kroppen.

Det var några månader innan denna händelse som jag kom på att mamma har alkoholproblem åxå. Det är inte sättet hon dricker utan tanken som hon försöker smyga med men som är så genomskinlig för mig. Bägge mina föräldrar har alkoholproblem. Det stora problemet är att INGEN av dom ser det. Ingen av dom vill inse sanningen.

Tänker man igenom allt och jag ska vara ärlig så tror jag innerst inne att hela min familj har alkohol problem utom jag. Då tänker ni läsare säkert att varför skulle inte jag har några problem... Därför att jag dricker inte överhuvudtaget. Jag kan dricker 2 cider /år. Jag tycker inte alkohol. Jag tar hellre ett glas cola eller ett glas vatten.

Min bror P dricker för jämnan öl. Han är sur och irriterad men så fort han har en öl i näven så går det att prata med han. Det går att umgås med han. Men dricker han för mycket, blir han en besserwisser. Min syster som vi kallar för V är åxå glad i alkoholen. Sättet hon pratar om det, sättet man ser hon skriver om det. Min bror D har också men har idag avslutat sin behandling mot alkoholen.
Jag är enormt stolt över honom och jag önskar att resten av familjen hade varit hälften så stark som bror D är.

Hur kan en "drog" vara tillåten som fördärvar så mycket???

Tryggheten, Var finns den?

Jag glömmer aldrig för många år sedan en händelse. Jag var liten men kommer inte ihåg vilken ålder jag var i. Jag och pappa skulle åka med ett dött får nånstans. Kommer inte alls ihåg varför vi körde bort det fåret. Vi körde pappas pick up så fåret låg på flaket.

Helt plöstligt frågade pappa mig om jag trodde fåret frös. Jag tittade ut och där ute låg fåret med massa kall vind i pälsen.
-"Ja, svarade jag. Jag tror det fryser. Ska vi ta in det i bilen?"

Jösses, det har jag fått äta upp många gånger i mitt liv. Hur kan ett dött får frysa *fniss*

Min familj har massa humor :-D Hade det inte varit problem med alkoholen och massa får/får inte pga av religionen så hade vi nog haft en härlig familj... Stora högtider osv.
Det önskar jag massor. En familj med traditioner som är trevliga utan alkohol. Det får jag bygga upp med min egna familj. Det kämpar jag med. Barn, gärna syskon som har varandra.

Fester och middagar har vi haft massor hemma speciellt när jag var yngre. Idag är man 29år men då var jag runt 7-8år ca. Tror jag var i den åldern... När folk var hemma och åt så städade mamma hela huset så det blev jätte fint. Tände härliga ljus och dukade vackert med fin porslinet. Mamma och pappa hade ju egna djur som får och kor som vi slaktade så vi hade ju alltid lite "finare" mat hemma.
Ibland under middagen så somnade pappa. Mamma satt bredvid och puttade lite försynt på honom så ingen såg. Problemet var ju att alla såg... Jag iallefall.
Mamma puttade flera gånger men pappa vaknade inte.

Gästerna sa alltid till mamma...
-"Låt han sova! Han har ju jobbat hela dagen. Han är ju röd i ögonen så trött han är."

Men jag visste att han hade inte jobbat på det viset så han skulle bli så trött så han somnade mitt under middagen. Nä! Han hade druckit så mycket rättare sagt så han inte kunde hålla ögonen öppna.

Vin stog alltid på bordet när det var gäster. Öl, sprit osv. En egen bar hade vi i vardagsrummet där det stog fina glas som man kunde blanda sina drinkar i osv...

Jag hatade denna alkohol...jag fanns i hemmet men ingen såg mig. Mamma och pappa hade jätte många vänner som var hemma men ingen såg...eller ingen VILLE se hur jag mådde. Alla trodde bara att jag var en liten flicka med långt hår som bara var tyst. Som gick i min egna värld. Ingen såg hur min mage gnagde så det gjorde så ont. Trodde magen skulle gå sönder.

Låg på lasarettet flera gånger för magen. Maginfluensa ett antal gånger och så var jag utorkad... Varför denna problem med magen... Ingen såg problemen. Inte ens läkarna :-(
I skolan var jag hemma MINST 1 dag per vecka... Inte ens lärarna på skolan såg mig.

Dom här festeran hemma var oftast roliga fasktist. God mat och mamma och pappa var på gott humör. Iallefal tills pappa blev för full eller något annat hände. Min bror som vi kan kalla för D han fanns också där. Men jag kommer inte ihåg redigt vad han gjorde. Min syster V bodde i egen lägenhet i stan...sen flyttade hon till göteborg och sen vidare till malmö när hon gift sig. Den andra brodern P har jag inget minne av alls nästan. Han höll nog på mycket med sin motocykel och körde runt till kompisar. Han bodde inte heller hemma men han flyttade hem och flyttade igen ofta...

Vi umgicks mycket med en familj från Göteborg. Dom hade en dotter som var ett halvår yngre än mig och vi hade så roligt. Hennes föräldrar hade också problem med alkoholen så våra föräldrar drack mycket tillsammans. Pappa hade traktor så vi fick åka i skopan på den upp och ner. Det var jätte roligt. Vi sjöng i våra hopprep och drömde att vi skulle bli stora artister.

Det var den familjen vi åkte till Norge med. Så man har många fina minnen tillsammans med henne.

När man tittar tillbaka i min barndom så känner man ett enormt HAT. Men på något sätt så känner jag värme och gemenskap. Känner stark kärlek. Varför vet jag inte. Kanske för att vi alla kämpade mot alkoholen som styrde pappa. Vi var ju alla alkoholens barnbarn och mamma var/är sjukt medberoende till sin man.

Man kan ju nästan kalla det för stockholms syndromet om ni vet vad det betyder.

Man fick nästan allt man pekade på av mamma och pappa. Tjatade till mig saker. Men som jag skrivit innan. Det materiella ville man inte ha. Det var bara plåster på såren. Man vill bli sedd... vill ha kärlek....ville ha en kram... Men ingen såg mig.

Jehovas vittnen ska väl hålla sina problem inom församlingen för min fråga är... Varför ringde aldrig någon socialen och sa att vi barn mådde skit? Vi bodde i ett missbrukar hem så bara blev värre och värre psykiskt. Många av vännerna visste att pappa drack mycket. Mamma pratade med vissa av vännerna med problemen men ingen hjälpte oss... Varför.Ännu en gång kommer frågan upp. Betydde vi barn inget???

Behövde vi barn ingen trygghet? Vad är barn utan trygghet???

Doktorn

Jahaaa! Då har man varit hos doktorn idag på reumatologen. Vad händer där? Typ, inget!

Mina prover som jag tog igår var sämre än vanligt. Men det beror nog på min förkylning. Läkaren kände på alla leder och han kände att lederna vid axlarna är inflammerade. Annars kände han inget... *SUCK* Varför gör det då så jäkla ont??? Vad är det för fel???

Han ska skicka mig till varmvatten bassängträning. Kan ju vara skönt! Men varför kan jag aldrig få nån diagnos? Varför gör det så ont? Händerna blir bara värre och smärtan blir bara värre och jag är så trött och har varken ork eller lust till något för gör jag något så gör det bara ont...

Vi pratade lite mera doktorn och jag men jag vill inte gå in på detaljer här tyvärr...

Dottern fick kommer senare till dagiset idag för att jag skulle till doktorn. Snällt av dom på dagiset att dom kan skjuta på tider så :-) Tummen upp för Solvändan :-)

Inatt ska jag och dottern sova själva. Sambon ska till Kalmar och fiska där imorgon. Så ikväll ska vi få ha stora sängen för oss själva... HÄRLIGT! Men tråkigt för det blir lite ensamt.

Men förhoppningsvis kommer han inte hem för sent imorgon kväll för jag vill att vi ska titta på Let´s dance tillsammans och heja på finalisterna :-)

Mina tankar idag går mycket till varför vissa människor ska få alla problem? Vissa människor får alla sorters problem till sig och dom får vara med om massa tråkigheter medan vissa personer bara glider genom livet med viss motvind kanske. Vad är det för mening med det?

Vem bestämmer allt detta? Är det vi själva som bestämmer oss för vad som är för och nackdelar i livet...
Som jag vet att vissa tycker kanske att jag är gnällig för att jag har "lite" ont i min kropp och säger att du orkar aldrig något, du säger att det alltid gör ont... Ja det gör SKIT ONT i min kropp... Men vissa människor får aldrig känna den smärtan som jag har. Tur för dom säger jag för då hade dom nog inte varit så jäkla kaxiga.

Man måste visa lite medkänsla för varandra speciellt dom som kanske inte har så mycket motvind. Ni kan visa medkänsla för oss som har massa motvind på olika saker.

Vi alla har problem med något... Frågan är hur stora problemen är. För dig kanske dom är små, men för mig kanske dom är stora...

Medkänsla och respekt för varandra. Någont man inte direkt blivit uppväxt i men som jag har lärt mig i livet jag levt.

Jag har varit med om många saker som ingen vet något om och det gör att jag tycker respekt och medkänsla är viktigt.

Kommer ihåg en gång när jag liten. Hade mitt rum på övervåningen och ofta stog jag och tittade ut genom fönstret. Kunde göra det i timmar hemma. Vad jag väntade på har jag ingen anning. Ofta så bråkade mamma och pappa där nere om något. En full pappa skrek till mamma att hon skulle skickas in på psykhem (Gullberna som det hetter i Karlskrona) medans mamma skrek massa saker till pappa. Ibland slog mamma pappa i aniktet. Oftast så gick något sönder också för mamma slängde det i golvet.

Jag stog vid mitt fönster på övervåningen och drömde mig bort och helt plötsligt så ser jag mamma sätta sig i bilen och kör iväg. Då fick jag vara hemma själv med en full pappa. Jag drömde mig iväg igen till något ställe.

Ibland när jag hann så öppnade jag fönstret och frågade om jag fick följa med mamma, ibland fick jag, ibland inte...
När jag fick så sprang jag ut och satte mig i bilen. Mamma körde och grät hysteriskt och det är ett under att vi igentligen inte körde av vägen nån gång. Tror vi körde hem till min syster varje gång. Måste varit fruktansvärt jobbigt för min syster som var nygift och kanske ville bygga upp sin egna familj utan problem till en början.

Jag tycker om att stå vid ett fönster och drömma mig bort... problemet är att jag kommer aldrig ihåg vad det är jag drömmer om...?!

I detta fallet är både medkänsla och respekten saknad enligt mig... Alla tolkar det på olika sätt men för mig fanns det ingen respekt för mig som liten och den enda vuxna som hade lite förstånd lämnade mig ensam i en stor värld och den enda jag såg var att bilen körde från mig... Min mamma som ska både visa medkänsla och respekt för mig... sin egna dotter.

Mina andra syskon var inte hemma. Stora syster bodde med sin familj, bror bodde i eget hus och min andra bror var ute med kompisar. Jag hade ingenstans att ta vägen...endast drömma mig bort vid mitt fönster.

Men vi får inte glömma att jag har ALLTID varit stolt över min far. Alltid... Han har byggt upp ett företag och kämpat med det i så många år och försöjt oss och vi har fått i stort sätt det vi pekat på... Men tyvärr var det inte det jag ville ha. Jag vill ha en familj som hittade på saker UTAN alkoholen. Men vart fanns den familjen.

Vi var mycket i Norge när jag var liten. Det bästa som fanns. Älskar att tänka mig tillbaka till dom tiderna... Norge, snö, skidor, hästar med pinglor på, varm chocklad i backen och alla liftar jag fastnade i :-)

Dom minnena har jag bara mina föräldrar att tacka för. Utan mamma och pappa hade jag aldrig fått vara med om dessa stunder. Visst, det var MASSA alkohol inblandad där... Men man måste sortera lite också bland minnena och ang Norge ser jag mest det positivt. Älskade Norge :-D

Jag är även stolt över min pappa för att han har gjort att jag har blivit uppväxt på ett sådant vackert ställe... Mitt ute på en åker med djur runt om och vatten. Mitt älskade ställe...

Tack mamma och pappa för allt ni gjort för att jag fick bo och bli uppväxt på ett sådant vackert ställe... TACK

Stucken

Lämnade dottern på dagis kl 8.15. hon var jätte ledsen när jag gick och det är jobbigt. Jag försöker tänka hela tiden att hon kommer ha det så roligt där. När jag hämtar henne så ser man att hon har kul men hon blir överlycklig när hon ser mig. Då smälter mitt hjärta. Hur kan man älska en person så mycket?

När jag hade lämnat henne så körde jag till lasarettet. Skulle lämna blodprov till reumatologen. Den ena tjejen stack mig på utsidan av vänster armen och jag kände hur jäkla ont det gjorde och det kom inget. Det kändes i precis hela armen. Började kall svettas och glömde helt bort att andas.

Då skulle hon testa andra armen... hände inget där heller men inte lika ont som tur va. Sköterskan ropade på en annan som kom. Hon såg hur jag mådde och la mig ner i stolen och ropade på en 3:dje sköterska som fick stå och badda mig i pannan och påminna mig att andas hela tiden. Efter en stund stack dom mig en 3:dje gång. Då gick det...

3 stick
3 sköterskor
för bara 1 Pisan :-)
Inte dåligt det ;-)

Vi pratade om dottern och om hennes dagis. jag sa att hon brukar alltid följa med mig att ta blodprov och då är det jätte viktigt att visa att det inte är farligt. Men nu när hon inte var med så glömde jag bort allt...som tex andas ;-)

Har nu plåster på bägge mina armar :-( Sköterskorna bjöd på saft åxå :-)

Inatt har jag sovit jätte dåligt. Vaknat, somnat, vaknat, somnat... Men sambon säger att jag snarkat på. BRA tänker jag...då får han känna hur det är för mig...!

Det är de värsta jag vet när jag ska sova. Det är när någon snarkar eller andas högt. Snark förknippar jag dirket med att någon har druckit alkohol... jag klarar bara inte av att höra snark. Endast från dottern ;-) Hon snarkar sött ;-)

När jag var liten och pappa hade druckit så somnade han ofta på soffan och då snarkade han för fullt. Så då blev det att en person som snarkar är full... Det sitter i och stackars sambon blir puttad på ryggen i stort sätt varje natt för han råkar dra en snark.

Nån gång när jag var liten. Hmmm kanske runt 7år så satt jag i soffan hemma. Bara jag och pappa hemma. Jag tittade på tv och pappa sprang upp och ner i källaren. Efter en stund kom han upp igen och då la han sig på golvet bakom soffan och somnade. Han låg där i sina kalsonger och jag blev jätte rädd. När han la sig ner råkade han dra mig i håret får jag hade jätte långt hår så det hängde utanför soffkanten. Det gjorde jätte ont och jag blev nästan paralyserad. Jag vågade inte röra mig. Han låg där nån minut sen så reste han sig upp igen och gick ner i källaren för att åter igen dricka.

T.o.m ena hunden Ajax får man säga till för HAN KAN SNARKA. Men där vet jag att han inte druckit någon alkohol......hoppas jag ;-)

Slut för stunden :-D

Alla sover

Både dottern och sambon ligger och sover nu... Tja, gubben kanske inte sover men han ligger i sin säng. Jag sitter här och funderar i vanlig ordning.

Innan jag startade bloggen här så hade jag jätte mycket jag ville skriva. Men just nu är allt borta. Kommer väl med tiden får jag hoppas.

Jag ska ta och skriva mitt personliga brev snart. Ska söka till socialpedagog linjen tänkte jag. Tror det kan ge mycket för mig själv och kanske jag kan hjälpa andra på något sätt.

Måste fundera igenom ordentligt innan jag skriver det.

Är mycket ute på datorn och surfar runt. Speciellt när dottern är på dagis för det är då jag känner att jag verkligen kan slappna av, men samtidigt inte... Det känns som att hon ligger och sover så jag smyger runt här... Så kommer jag på sen att "Fasen! Hon är ju på dagiset"

Men på kvällarna när hon somnar så sitter jag även... Som nu...

Iallefall så ser jag att min familj (några av dom) är på samma ställe som jag. Ibland står det på deras msn att dom ska på fest, dom ska ha middagsgäster eller att dom sitter med ett glas vin.

Jag hatar verkligen den meningen... "Jag sitter med ett glas vin"

Vadå ETT GLAS VIN..!!!. Som att dom håller sig till det jäkla glaset. Skulle inte tro det... Kanske jag som överdriver. Men hur jäkla svårt kan det inte vara att skriva. Jag sitter med ett glas vatten ;-) Det är iallefall mycket godare ;-)

Hur kan man tycka om något så mycket, som fördärvar så mycket? Som fördärvat en hel familj? Betyder inte familjen mer? Betyder inte vi BARN mer?

Att vara uppväxt i ett alkoholisthem betyder att den biten får man leva med resten av sitt liv. Man får alltid ha det i ryggsäcken. MEN...man kan göra något bra av det.

Dit har jag nog kommit nu. Känns det som iallefall och då tycker jag att jag har kommit en bra bit på vägen.
Jag ska göra något bra av min dåliga erfarenhet. Skriva, se, hjälpa, göra något...

Frågan är hur! Men nu är vi fortfarande på steg 1... se möjligheterna med sin dåliga erfarenhet. Frågan är. Vill någon ha min hjälp?

Testar

Startar en blogg... Varför!?

Ja, det kan man undra. Jag har så mycket tankar och funderingar i mitt huvud som går på högvarv så jag måste sortera dom och se på dom för att kunna göra något åt dom.

Kanske det finnas andra ute i världen som har samma tankar... eller kanske inte?!

Vi får se hur detta sluta :-)