Doktorn

Jahaaa! Då har man varit hos doktorn idag på reumatologen. Vad händer där? Typ, inget!

Mina prover som jag tog igår var sämre än vanligt. Men det beror nog på min förkylning. Läkaren kände på alla leder och han kände att lederna vid axlarna är inflammerade. Annars kände han inget... *SUCK* Varför gör det då så jäkla ont??? Vad är det för fel???

Han ska skicka mig till varmvatten bassängträning. Kan ju vara skönt! Men varför kan jag aldrig få nån diagnos? Varför gör det så ont? Händerna blir bara värre och smärtan blir bara värre och jag är så trött och har varken ork eller lust till något för gör jag något så gör det bara ont...

Vi pratade lite mera doktorn och jag men jag vill inte gå in på detaljer här tyvärr...

Dottern fick kommer senare till dagiset idag för att jag skulle till doktorn. Snällt av dom på dagiset att dom kan skjuta på tider så :-) Tummen upp för Solvändan :-)

Inatt ska jag och dottern sova själva. Sambon ska till Kalmar och fiska där imorgon. Så ikväll ska vi få ha stora sängen för oss själva... HÄRLIGT! Men tråkigt för det blir lite ensamt.

Men förhoppningsvis kommer han inte hem för sent imorgon kväll för jag vill att vi ska titta på Let´s dance tillsammans och heja på finalisterna :-)

Mina tankar idag går mycket till varför vissa människor ska få alla problem? Vissa människor får alla sorters problem till sig och dom får vara med om massa tråkigheter medan vissa personer bara glider genom livet med viss motvind kanske. Vad är det för mening med det?

Vem bestämmer allt detta? Är det vi själva som bestämmer oss för vad som är för och nackdelar i livet...
Som jag vet att vissa tycker kanske att jag är gnällig för att jag har "lite" ont i min kropp och säger att du orkar aldrig något, du säger att det alltid gör ont... Ja det gör SKIT ONT i min kropp... Men vissa människor får aldrig känna den smärtan som jag har. Tur för dom säger jag för då hade dom nog inte varit så jäkla kaxiga.

Man måste visa lite medkänsla för varandra speciellt dom som kanske inte har så mycket motvind. Ni kan visa medkänsla för oss som har massa motvind på olika saker.

Vi alla har problem med något... Frågan är hur stora problemen är. För dig kanske dom är små, men för mig kanske dom är stora...

Medkänsla och respekt för varandra. Någont man inte direkt blivit uppväxt i men som jag har lärt mig i livet jag levt.

Jag har varit med om många saker som ingen vet något om och det gör att jag tycker respekt och medkänsla är viktigt.

Kommer ihåg en gång när jag liten. Hade mitt rum på övervåningen och ofta stog jag och tittade ut genom fönstret. Kunde göra det i timmar hemma. Vad jag väntade på har jag ingen anning. Ofta så bråkade mamma och pappa där nere om något. En full pappa skrek till mamma att hon skulle skickas in på psykhem (Gullberna som det hetter i Karlskrona) medans mamma skrek massa saker till pappa. Ibland slog mamma pappa i aniktet. Oftast så gick något sönder också för mamma slängde det i golvet.

Jag stog vid mitt fönster på övervåningen och drömde mig bort och helt plötsligt så ser jag mamma sätta sig i bilen och kör iväg. Då fick jag vara hemma själv med en full pappa. Jag drömde mig iväg igen till något ställe.

Ibland när jag hann så öppnade jag fönstret och frågade om jag fick följa med mamma, ibland fick jag, ibland inte...
När jag fick så sprang jag ut och satte mig i bilen. Mamma körde och grät hysteriskt och det är ett under att vi igentligen inte körde av vägen nån gång. Tror vi körde hem till min syster varje gång. Måste varit fruktansvärt jobbigt för min syster som var nygift och kanske ville bygga upp sin egna familj utan problem till en början.

Jag tycker om att stå vid ett fönster och drömma mig bort... problemet är att jag kommer aldrig ihåg vad det är jag drömmer om...?!

I detta fallet är både medkänsla och respekten saknad enligt mig... Alla tolkar det på olika sätt men för mig fanns det ingen respekt för mig som liten och den enda vuxna som hade lite förstånd lämnade mig ensam i en stor värld och den enda jag såg var att bilen körde från mig... Min mamma som ska både visa medkänsla och respekt för mig... sin egna dotter.

Mina andra syskon var inte hemma. Stora syster bodde med sin familj, bror bodde i eget hus och min andra bror var ute med kompisar. Jag hade ingenstans att ta vägen...endast drömma mig bort vid mitt fönster.

Men vi får inte glömma att jag har ALLTID varit stolt över min far. Alltid... Han har byggt upp ett företag och kämpat med det i så många år och försöjt oss och vi har fått i stort sätt det vi pekat på... Men tyvärr var det inte det jag ville ha. Jag vill ha en familj som hittade på saker UTAN alkoholen. Men vart fanns den familjen.

Vi var mycket i Norge när jag var liten. Det bästa som fanns. Älskar att tänka mig tillbaka till dom tiderna... Norge, snö, skidor, hästar med pinglor på, varm chocklad i backen och alla liftar jag fastnade i :-)

Dom minnena har jag bara mina föräldrar att tacka för. Utan mamma och pappa hade jag aldrig fått vara med om dessa stunder. Visst, det var MASSA alkohol inblandad där... Men man måste sortera lite också bland minnena och ang Norge ser jag mest det positivt. Älskade Norge :-D

Jag är även stolt över min pappa för att han har gjort att jag har blivit uppväxt på ett sådant vackert ställe... Mitt ute på en åker med djur runt om och vatten. Mitt älskade ställe...

Tack mamma och pappa för allt ni gjort för att jag fick bo och bli uppväxt på ett sådant vackert ställe... TACK