...

Var ute hos mina föräldrar innan ikväll jag och lillan. Fast det hänt massa saker i det huset så älskar jag att vara där ute. Jag trivs där! Se hundarna springa fritt. Se Lillan leka med gräset och se alla blommor som mamma planterat så fint. Se vattnet speglas av kvällssolen så vackert. Se allt mamma och pappa kämpat för och byggt upp med viss motvind som jag skrivit innan i bloggen, men ändå lyckats så bra.

Det är mitt paradis. Jag älskar det. Sitta på trappan och titta ut över vattnet och bara vara. Finns det något lugnare? Se fåglarna flyga över oss och titta ner på oss. Min allra största dröm är att få bo i det huset. Jag älskar det så otroligt mycket och skulle göra allt för att huset ska stanna inom familjen. Det är där jag blivit uppväxt, det är där i det huset som gjort mig till den person jag är idag. En person som varit med om många saker. Saker som jag kanske inte kommer nämna här, men som gjort så att jag kan inse att man måste vända saker till det positivt och inte bara se det negativa i livet. Man måste göra så för att inte bryta ihop totalt...

Finns alltid något gott i allt fast man inte tror det för stunden. Ser du inget positivt i saken, se det då som en erfarenhet som du kan ha nytta av längre fram i livet. En erfarenhet som kanske kan hjälpa någon annan längre fram...
Jag är en person som har svårt att se det positiva i saker och ting, det är en av mina svagheter, men det är ett måste, man måste ändra saker till det positivt. Annars klarar man inte livet...

Jag börjar känna mig stressad. Jag har fruktansvärd värk i kroppen, speciellt mina händer och jag är rädd att det blir värre. Vad gör jag då? Vad händer då? Vad kan jag göra? Är det någon som vill anställa mig? Tusen frågor kommer i huvudet än en gång. Jag kan inte ens hålla en tidning utan att jag tror handen ska gå av. jag känner tårarna bränna bakom ögonen för värken... Men jag ska lyckas. Så är det bara. Man får inte ge upp. Man måste kämpa... Fast man vissa dagar kanske inte vill...

Vad jag ska skriva idag vet jag inte. Jag bara skriver... Vet inte ens om jag orkar skriva. Gör så jäkla ont att trycka på dessa tangenter...