Dopet

Man börjar bli trött nu. Lillan har haft feber i snart 1 vecka så idag ska vi till doktorn. Sen ikväll ska jag på kurs med hunden Maja på brukshundklubben så sambon får vara hemma med lillan, men det fixar han galant. Ska bli roligt att vara iväg lite. Det är en kurs som jag ser fram emot därför att Majas bror också går där plus att jag känner instruktörerna ;-)

Igår fyllde svärmor år så vi skulle egentligen till henne ikväll och mysa men det går inte eftersom lillan har feber och svärmor är också sjuk. Verkar som att alla är sjuka nu för tiden. Min hals är inte heller bra. Ont i den har jag, men det kommer och går. Mysko!

Har fått reda på att min ena bror och hans fru har problem. Tycker det är hemskt och jag kan känna deras sorg och frustration över situationen då jag känner igen den härifrån fast inte lika allvarligt som tur är. Det stoppades i tid här hemma. Jag blev arg så jag kan tänka mig hur bror mår nu.
Pappa ställer upp och hjälper till det han kan för bror.

Pappa är enormt snäll person. Tänk att en sådan snäll person som pappa kan bli så förändrad av alkohol. Bli en annan person.
Han är annars en väldigt omtyckt person som är lätt att umgås med. Lätt person som har humor över det ovanliga ;-) En humor som jag tycker om fast den kan vara lite väl grov ibland. Humor som kanske många missuppfattar men han menar bara väl ;-)

Jag hoppas för allt i världen att det ordnar sig för min bror och hans familj. Tänker på er...!




2 feb 2008 ringer jag mamma. Lillan var 4mån och skulle snart fylla 5 mån. Jag stog i min garderob och kikade på kläder. Förberedde mig för dopet för Lillan den 3/2 08. Mamma svarar och jag märker inget på hennes röst eftersom jag var så upptagen med att jag inte hade några fina kläder till mitt eget barns dop. Mycket annat skulle fixas och donas inför dopet så jag hade glömt bort mig själv och mina kläder.

Jag säger till mamma att jag ser ut som en tjock elefant och behöver låna kläder från henne. Hon hinner väl knappt säga något eftersom jag var så snabb i luren. Mamma sa iallefall att dom skulle ha gäster men jag sa att då kan dom kanske leka med Lillan lite medan jag kikar på kläder... Det gick bra så vi skulle köra dit.

Eftersom mamma och pappa är Jehovas vittnen så skulle dom inte med på dopet så jag visste att mamma inte skulle ha sina fin kläder.

Jag åker ut till mamma och möter deras ena vän i köket. Han är kalas full och ska krama mig. Han kramar lite för länge tycker jag men säger inget, försöker bara göra mig fri för att ta av lillan kläder.
Mamma säger inget till mig och undviker min blick. Jag förstod inte då varför hon gjorde det. Pappa kommer in i köket och pratar glatt. undviker också min blick men när han lyfte upp lillan så såg jag hans ögon. Knall röda. Dom lös upp hela köket. jag blev iskall i hela kroppen och såg framför mig hur han skulle tappa lillan i golvet pga av att han var å full så jag tar lillan men då säger han

-"Nej! Jag vill hålla henne!"
Jag svarar att hon och jag ska titta på kläder till mig för dopet.

Då svarar deras vän Bengt att det är onödigt med dop osv osv osv. Jag säger inget utan tänker att jag gör precis vad jag själv vill med min egna lilla familj.

Jag går upp och lägger lillan på deras dubbelsäng och bäddar ner så hon inte ramlar ur. Mamma kommer upp och jag hör henne snubbla i trappan. Mitt hjärta stannade och jag kände att jag ville bara ut därifrån. Dum som jag var så tänkte jag bara på att jag måste ha kläder till min dotters dop.

Mamma kollar i sin garderob men måste hålla i sig för att kunna stå upp. Fortfarande undviker hon min blick. Jag undviker att titta på henne för jag mår bara illa av att se det. Hur FAN kan man göra så? Hela mitt liv har jag hört gnäll över hur pappa dricker... Så gör hon precis likadant. Hur normal är man då?

Jag hittar lite kläder och mamma försöker sjunga imse vimse spindel till lillan men orden kom ut hel fel ordning och inte ens rätt ord kom. Hon kunde inte ens formulera orden rätt... Kunde inte melodin rätt.

5 mån innan detta händer så somnade kära svärfar in i cancer pga alkohol. Åh så dricker mina föräldrar fast dom sätt hur alkoholen fördärvar kroppen och familjen. Dom har sätt svärfar bli sjuk och tyna bort och sätt hur hans söner mådde när hon somnade in. Detta med alkoholen fortsätter mamma och pappa med och tycker då med andra ord att vi barn ska få vara med om samma sak som min sambo och hans bror varit med om...!!!??? Hemskt :-(

Hör att pappa är på väg upp för trappan. Snubblandes och gapande till Bengt som står nere i köket med fläkten på och gåsen inne i ugnen. Han kommer upp och ställer sig vid lillan och leker med henne. Det hugger i mitt hjärta och jag är livrädd att han ska plocka upp henne. Men tur nog gjorde han inte det. Jag undrar om lillan märker något, tar hon illa vid sig, känner hon samma känslor som jag? Tusen frågor dyker upp.

Jag tar lillan, plockar ihop kläderna jag ska ha och går ner i köket och sätter lillan i sin bilstol som står på köksbordet. Då börjar pappa prata om dopet. Vilken hedning jag är som döper mitt barn i svenska kyrkan. Att min uppväxt inom Jehovas vittnen inte lärt mig något...

Jag tänkte inom mig själv. Titta på er själva... Titta hur ni behandlat oss i hela våra liv... Titta på dig själv nu... Vem FAN är det som är hedning??? Hjälpte någon från församlingen oss när vi behövde hjälp? Nä, ju mer jag tänker på det, ju mer avskyr jag religion...Falskheten. Tur att Gud ser igenom oss.

Jag har iallefall valt min väg och står för den. Att inte ingå i någon religion. Leva mitt egna liv och fira födelsedagar, jul osv med familjen. Inte för någon religion utan bara för att det är mysigt. Men mamma och pappa står där kalas fulla, kan inte prata rent, kan inte stå rakt upp och ner... Vem är det som ska ta och fundera på sin väg??? Jag har iallefall mitt samvete rent...Har ni?

På vägen ut skriker pappa på mig att jag är en hedning... Jag går ut, känner tårarna bränna innanför ögonen men jag vägrar låta dom komma. Dom ska inte vinna över mig.

Sätter lillan i bilen och i samma veva ringer sambon och undrar vart jag är. Jag säger att vi får prata sen. Är på väg hem nu. Han märker direkt att något var fel.

Jag körde en bit och efter nån minut ringde sambon igen. Han var orolig. Jag sa att jag har aldrig i hela mitt liv sätt min egna mamma så full. Pappa kan jag köpa att han är full. Det är jag så van vid. Men min egna mor som klagat och haft sig i hela min uppväxt över hur pappa betett sig... Så gör hon likadant. T o m dricker tillsammans med han. Hur tänker man då? Själviskt tycker jag...

Morgonen då dopet skulle vara så skulle jag lämna hundarna hos mamma. Jag var där tidigt och mamma var uppe men hon sa inte så mycket. Hon hade svårt att titta mig i ögonen men försökte ändå på något konstigt sätt. Jag kunde inte ens titta på henne. Mådde illa av att se henne stå där och borstar tänderna för att hon ska ner till Rikets sal på möte med sin religion. Undra om hon sa där nere till sin vänner att...

-"Fy fan vilken fest vi hade hemma igår, jag är så bakis så full som jag va!"
Tror jag absolut inte hon sa. Nog ingen av dom där som vet.

Det var det datumet som jag äntligen förstod att mamma har precis lika mycket alkohol problem som pappa, men på ett "finare" sätt. Det är finare att sitta med ett glas vin i handen om man lagar mat, tittar på tv, löser korsord, har gäster, men likförbannat är det alkoholbegär... Sättet, tanken... Det är det som styr det hela. Inte mängden!

Efter denna händelse kunde jag inte åka ut till dom. Jag kände äckel... Men efter ett tag lugnade det sig och jag visste att min bror D och hans familj skulle ut där så jag och sambon och lillan åkte dit också men först ringde jag...

-Hej! Vad gör ni?
-Lagar mat. svarade mamma
-Bror D och hans familj kommer, kommer ni också?
Jag svarade
-Har ni druckit?
-Nä! Svarar mamma väldigt undrande.
Min mage värkte och jag kände en sån sorg och ilska.
- Skulle bara kolla så ni inte har druckit, för har ni det kommer vi inte!

När jag la på luren var jag så otroligt stolt över mig själv. Sambon gav mig en mega kram och berömde mig. Jag kände att jag svävade på moln. Jag klarade att visa att jag inte accepterar alkohol när vi är där med lillan.

Vi satt och åt tillsammans och hade trevligt.

Kommer inte ihåg om det var min svägerska J som hade pratat med mamma eller om det var mammas bästa vän som jag pratade med. Iallefall fick jag reda på att den kvällen dom var så fulla hade pappa spytt rakt ut över bordet. Mamma hade även skämts mycket för hon hade glömt bort att bjuda på välkomns drink. EHH???

Mammas ursäkt för att pappa spytt över bordet var att pappa hade fått magsjuka. Det är så man kan skratta åt det. Så löjligt så det är inte sant. Tror hon att vi är så korkade att vi tror på det??? Jag såg pappa hur full han var. Inte fan var det någon magsjuka han hade. Magsjuka pga av alldeles för mycket alkohol kanske. Men ingen maginfluensa. GLÖM DET!!! Patetiskt bara att komma med sådana undanflykter för att skydda någon när vi ALLA VET.

Ett tag efter skulle jag och sambon ut dit igen. Presenningen över sambons båt hade ramlat ner pga all snö så jag och lillan gick in först själva i huset. Pappa satt vid köksbordet och mamma lagade mat.

Vi började prata om något om alkohol. Jag sa att kan man inte hantera alkohol ska man itne dricka. Då svarade mamma att man kanske kan hantera alkoholen men har man börjar med ny medecin så kanske det blir fel.

- Äter man medicin, ska man definitivt inte dricka alkohol. Absolut inte om man inte vet hur det påverkar varandra.
Pappa svarade mig
- Jag ger dig ett 1/2 rätt där.
- Varför ett 1/2? Frågade jag.
- Därför ger jag dig ett helt så blir det fel för jag känner mig förnärmad. (Kommer inte ihåg exakt svaret men det var på ett ungefär så han svarade)

Mamma sa ingenting. Hoppas hon kände sig prickad. Jag accepterar inte den alkoholmängden vid min dotter. Visst, jag var hemma hos mamma och pappa när det hände. Men mamma hade chansen att säga till mig att det passar inte. Vi har druckit. Kunde väl varit så ärlig mot mig. Trodde hon att jag inte skulle märka eller?

Jag sa senare till mamma att jag vill inte vara med om det igen. Ska vi komma ut hit och ni har druckit, det minsta ni kan vara är att vara ärliga och säga att ni har druckit. Då kan vi hellre komma ut en annan dag.
Mamma sa att hon skämdes för den kvällen. Men vad spelar det för roll? Har ju hört av många andra att hon varit så full andra tillfällen. Varför ska jag tro på henne???

Jag är stenhård när det gäller barnpassning. Jag låter hellre svärmor passa lillan och kör dom extra milen och känna att det är ingen alkohol inblandad än att lämna lillan hos mamma och pappa och är livrädd att dom dricker... Ingen alkohol vid passning av mitt barn...PUNKT SLUT... Varför ska jag utsätta lillan för samma saker som jag varit med om???