Jag är tacksam, jag älskar er!

På något sätt så får jag jätte dåligt samvete för att jag skriver här. Varför vet jag inte.

Känns som att jag inte är tacksam för det mina föräldrar gör. Men det är jag. Jag älskar dom otroligt mycket. Min familj, mina syskon älskar jag så otroligt mycket. Jag är stolt över min familj. Stolt över deras barn osv. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta bort min familj.

Men varje gång jag har skrivit här och telefonen ringer så är jag livrädd att det är någon i familjen som ska ringa och skälla ut mig efter noter. Varje gång jag hör en bil köra här så tror att det är någon som ska komma hit och skälla på mig. Säga upp kontakten osv. Men på något sätt så fortsätter jag skriva ändå fast jag får så dåligt samvete. Jag måste få ner mina tankar och känslor någonstans. Och på detta sättet känns bra eftersom det kanske kan hjälpa någon annan på något sätt.

Jag tänker inte be om ursäkt för mina känslor eller tankar. Men jag kan ändå inte förstå varför jag känner som jag gör.

Kanske någon kan förklara för mig varför jag känner som jag gör?

Så fast jag känner som jag gör, kommer jag ändå att fortsätta skriva...