Var är du? Vem är du?

Jag älskar min lilla familj. Min dotter, min sambo, mina hundar. Jag älskar dom, men vad är det då för känslor jag har? Jag kan inte förstå vad det är för känslor som kommer och som är så otroligt starka. Önskar någon kunde säga det till mig. Önskar någon kunde säga att jag har känslor för dig. Du är personen som gör mig lycklig.
Känns som att jag inte gör någon lycklig. Jag bara är en person som alla tar förgivet att jag ska vara där. Ingen frågar mig om jag orkar, vill, har lust. Alla tar förgivet att jag ska finnas där... Eller är det jag som tar förgivet att jag ska vara, orka, vill och ha lust?

Jag ska klara mycket...Jag är ju så ung. Men ingen vet att jag inte ens kan hålla en bok förrens jag får så ont i händerna så jag inte kan göra något sen. Bara sitta med händerna stilla för att undvika smärtan... Jag är ju ung, jag ska inte ha ont...

Jag vill ha en person som vågar släppa in mig på livet. Någon som litar på mig, men inte är rädd för mig. Varför, jag vill bara vara din vän.

Jag vill känna mig behövd, känna mig älskad, känna mig lycklig. Göra någon lycklig, göra någon älskad, göra någon behövd av mig.
Lillan är älskad av mig. Finns ingen annan än hon som jag älskar så mycket...

Jag känner mig ensam. Jag är ensammaste i hela världen. Varför? Varför känner jag som jag gör? Varför är jag rädd? Personen som jag vill ha nära, vill inte ha mig nära. Personen vet inte var h*n finns. Personen vet inte vad h*n ska göra. Personen är rädd... Personen kalla jag för självförtroendet. Var finns det? Var finns självkänslan?

Jag kan säga att:
-Ja! Jag är duktig på att köra bil.
Ja! jag är duktig på att sjunga... men skulle för allt i världen inte våga sjunga för någon. Var är då självkänslan?

Var är den jäkla personen som ska ta fram mitt självförtroende och min självkänsla... Var f*n är du? Är det jag själv? Men hur?

Jag vill känna mig behövd. Känna mig älskad... Känna närhet. Inte att något/någon ska komma framför mig. Jag vill betyda något. Jag betyder inte något för nån. Endast lillan. Hon är ju min dotter. Hon är mitt allt. Jag ska göra allt i min makt att hon ska få det bra. Men om jag inte själv mår bra, hur ska jag då kunna få henne lycklig...? Hur kan sambon göra mig lycklig om jag själv inte är lycklig inombords? Kan någon göra mig lycklig där ute? Var är du?