Semester

12 år var jag, bror D var 16år. Vi skulle åka till Mallorca med mamma och pappa och några vänner till dom. Skulle bli så otroligt spännande. Flyget var jätte skoj och man såg hela världen när man tittade ut genom fönstret på flyget. Underbart att känna friheten. Jag älskar ju fönster...

Vännerna till mamma och pappa hade också sina barn med sig. Dom var ungefär samma ålder som jag och bror D.
Badade, åt gott gjorde vi men jag har faktiskt inte så mycket minne av resan förutom det dåliga. Jooo, nu kommer jag ihåg. Jag, bror D och dom andra ungdomarna var vid en bar. Det var jätte roligt där. Drack läsk och träffade några från Texas som vi hade roligt ihop med. Lärde känna andra ungdomar...

Kommer ihåg att Bror D smög ut på kvällen och ut för att festa. Var han var har jag ingen aning men jag tror det var i den baren vi brukade vara, men jag kommer ihåg att mamma och pappa inte var så glada för han smet ut och drack. Klart man gör som föräldrarna gör, inte som dom säger. "Dom drack, varför kan inte jag" tänkte säkert bror D...

En av kvällarna var vi på en show. Jätte fin uppvisning. Det gick runt servitriser som hade vin i en sorts grej som man kunde smaka på vinet. Det var bara att öppna munnen så hällde servitrisen det i munnen och du fick ett smakprov.

Pappa blev fullare och fullare men showen var trevlig. Kommer inte ihåg så mycket just därifrån förutom att jag var lycklig för det fanns hästar med i showen. Hästar var mitt stora intresse då.

När vi kom hem till hotellet så var pappa otroligt full. Pappa och bror D sov i ena rummet och jag och mamma sov på bäddsoffan i köket i hotellrummet. Ett mycket fint hotellrum var det med fin utsikt.

Mamma var på toaletten, jag låg i sängen och bror D låg i sin säng. Jag hör pappa smyga ut till kylskåpet. Jag hör allt, hade ju inte somnat. Han tar fram flaskan och sen ett glas. Han häller upp och ska precis ta glaset till munnen. Det var då det hände... Det var då jag tog ett steg framåt i mina tankar. Jag gjorde min tanke till handling.

Jag går fram, tar glaset från pappas hand och häller ut det. Han var ju så full så han hann inte tänka att jag var på väg. Han var så full så han hade så sen reaktion så han kunde inte stoppa mig. Gråtandes häller jag ut den genomskinliga vätskan som jag hatar. Som fördärvat min uppväxt. Jag gråter, bror D kommer ut från sovrummet samtidigt som mamma kommer ut från badrummet undrade vad som händer. Men alla förstår utan att säga något. Bror D blev vansinnig på pappa och slänger in han i kylskåpet så det blev buckla där i. Om vi fick betala för det har jag ingen aning om.

Mamma och pappa och bror D bråkar. Jag bara gråter. Det var det enda jag var bra på när jag var liten. Gråta!
Får inte fram något. Känner bara hatet brännandes i hjärtat som ska vara lyckligt hos ett litet barn.
Jag, mamma och bror D går ut och knackar på hos vännerna som vi semestrar ihop med. Mammas väninna följer oss ner till receptionen. Snälla som dom var på hotellet erbjöd dom oss ett extra hotellrum så vi fick sova i lugn och ro. Utan en full pappa.

Vi satt uppe länge och pratade med mammas väninna som än idag är en god vän till familjen. Jag tycker så mycket om henne. En person man verkligen kan prata med. En person som jag litar på. Hon ställde upp, men min fråga är fortfarande och jag har frågat henne det personligen...

Varför ringde ingen socialen och berättade hur vi barn hade det. Hennes svar är "Jag trodde inte det var så allvarligt som det var!"

Hotellet bjöd på rummet så vi slapp betala för det. Pappa drack massor den veckan. En vecka full med härliga äventyr men tyvärr kommer jag mest ihåg denna kväll då jag gjorde något av min tanke. Första gången jag reagerade mot min egna pappa genom att ta glaset från han å hälla ut det i vasken framför honom. Hjälpte det?

Med facit i hand... nu ca 17 år senare har det inte hjälpt något för pappa... men för mig. Jag vågade visa med handling vad jag tyckte om hans drickande. Bara det var stort för mig. Men idag har det inte gjort någon skillnad.

En annan semester vi var på, var i Spanien. Då var jag yngre än 12 år. Vi bilade ner och det var jag, mamma, pappa och bror D. Vi bilade ner med några andra familjer. Vi bestämde oss att följa med i sista minuten om jag inte mins fel för vi fick ett "hus" som inte alls var så fint. Gräset utanför var säkert 1 meter högt. Grinden hängde på sidan och var fruktansvärt fult.

Spillde du 1 droppe saft, läsk eller något annat på diskbänken så tog det några sekunder så var det 100 tals svarta små myror överallt. ÄCKLIGT... Men gick man utanför tomten till huset eller marklägenheten eller vad man nu ska kalla det, så var det vackert. Så otroligt vackert land och trevliga människor. Personerna där nere trodde absolut inte att mamma var svensk. Spanjor trodde dom alla. Mörka vackra mamma! En stilig kvinna som då/nu har en brustet hjärta. En vacker person som har lika svarta hål inom sig som jag med tanke på hennes liv och uppväxt.

Vi var i Spanien i 3 veckor. Badade, handlade, åt god mat. Trevligt. Ibland när man vaknade och tittade på väggen så satt det en ödla som glodde på än. Undrade säkert vem jag var, vad gjorde jag där, mitt i hans äventyr :-D

Vissa av "kompisarna" var inte så snälla mot mig och bror D. Dom ordnade en fest för alla barnen och alla blev bjudna utom jag och bror D. Varför? Ingen aning. Vi dög väl inte till deras fina kalas?!

När vi skulle hem så trodde vi nästan att pappa skulle dö. Han hade supit konstant i 3 veckor i denna värme som vi inte var vana vid. Fanns inte en chans att han skulle klara av att köra över 200mil hem... Det var bara för mamma att sätta sig bakom ratten. Men idag tänker man, fick mamma köra? Hur mycket drack hon den semestern?

Men den tiden såg man bara pappa som det stora problemet. När man tänker nu, flera år efter, så hade säkert mamma problem då också, men inte på samma sätt som pappa. Kanske inte lika allvarligt... Men det fanns nog inom henne... tyvärr.
Ofta drack hon mycket för att pappa inte skulle hinna dricka upp hela flaskan själv tex.

Dom andra familjerna tyckte att det var mamma som fördärvade semestern. Det var mamma som tjatade på pappa och fördärvade semestern tyckte dom. "Låt han va!" Sa dom.
Ingen tänkte på oss barn som vanligt. Varför tänker ni vuxna aldrig på oss barn så fort ni ser alkohol framför er. Ni ser bara det trevliga av det. Slappna av, skratta och bara vara. Men vad ser vi barn? Vi ser en förälder som ändras helt i sitt sätt, sitt kroppsspråk, tal osv. Vad gör det barnet?

Barnet blir osäkert för allt ändras. Pappa eller mamma är inte sig själv? Vi vuxna tror inte barnen märker något... men dom märker långt innan vi märker. Vi måste börja tänka... Tänk på barnen. Ändras mamma och pappa på något sätt. Självklart blir barnen rädd... Alkoholens fel! Tryggheten försvinner om inte den vanliga mamma eller pappa finns där...

På vägen hem körde mamma. Pappa sov för det mesta vad jag kommer ihåg. Det var en trevlig semester för det var massa bus och äventyr i polen och vid havet osv. Den ena familjen som var där nere var samma familj som vi åkte till Norge med. Även denna familj hade alkohol problem. Så där kunde man inte räkna med nån hjälp. Dom var ju mitt upp i sitt egna begär.

Karlarna körde hem med sina familjer. Dom körde 190 på autoban och hade inte en tanke på att mamma körde efter. Försökte hänga på för att inte behöva köra själv hem till Sverige, över 200mil hem. För nån hjälpa av pappa kunde hon inte räkna med. Jäkligt dålig stil av dom! Ingen tänkte på mamma att hon fick köra... och pappa låg bredvid bakfull och sjuk.

Är det inte så att folk inom denna religion ska hålla ihop. Hjälpa varandra, ställa upp för varandra. Fortfarande är det INGEN av dom som visat något intresse för att hjälpa oss. Den enda som hjälpt oss är familjen som vi var på Mallorca med. Men dom tillhör inte religionen...

Vad gjorde min syster V och min bror P när vi kom hem. Fick dom veta hur allt låg till?

Vad vet dom egentligen om vad som hände innanför dörrarna när dom flyttade hemifrån? Såg dom något? Vad tycker dom? Vad känner dom? Finns det något att säga?


Men min största fråga är...Varför dricker Pappa...?