Vad för känslor?

Känner mig splittrad. Tycker inte om när någon säger en sak till mig och en annan sak dagen efter. Jag blir splittrad och vet inte själv hur jag vill ha det. Önskar någon kunde säga till mig vad jag ska göra, visa mig vägen. Visa mig hur. Men det går inte. Bara jag som har kartan till mitt liv, ingen annan. Inte ens någon som kan ge mig en genväg.

Lillan är på dagis och här sitter jag själv. Det är då tankarna kommer. VARFÖR? Varför är min stora fråga i mitt liv. Varför just jag? Varför kunde inte jag får en bra start i mitt liv. Varför skulle jag vara med om alla dessa saker jag varit med om hemma i mitt hem där tryggheten skulle vara. Eller när jag var ute med mina kompisar. Var va dom när jag behövde hjälp, när jag behövde få hjälp med försvar. Varför just jag?

Vad har jag gjort för att vara med om alla dessa saker? Jag har för h*****e inte bett om det. Jag vill ha ett helt vanligt liv. Ett liv där man kan vara lycklig. Lycklig inom sig och känna sig älskad. Men dom som älskar mig tillåter jag inte älska mig. Varför? Jag är inte värd det? Eller älskar dom mig inte?

Önskar jag kunde starta om mitt liv. Göra om allt och gå en annan väg. Jag vill ha ett jobb, en inkomst, vill klara mig själv...

Ja, jag kan göra det bästa av livet nu. Det håller jag med om. Men jag hittar inte orken. Jag hittar inte lusten. Jag hittar inte hjälpen. Framför allt så hittar jag inte förtroendet att jag klarar det. Jag blir rädd... rädd för framtiden. Rädd för vad som kommer/kan hända. Rädd för mig själv... Rädd för mina känslor. Vad för känslor har jag? Inte ens jag vet... hur ska nån annan då veta?

Har lust att gå upp på en stor klippa och titta över havet och titta på fåglarna. Se havet slå mot klipporna under mina fötter. Så liten är jag på jorden. Så liten är jag inombords... känns det som. Världen styr över mig. Jag styr inte över världen. Jag styr inte över mig själv. Mina känslor styr allt och mina känslor hatar jag. Hur ska jag då göra? Hur ska jag gå vidare?

Jag vill ha närhet. Närhet av någon som jag tycker om. Men jag vågar inte släppa in dom fullt ut. Vågar inte få närheten. Varför skulle någon bry sig om lilla mig som bara är en tapetblomma som ingen ser... En tapetblomma som inte vågar något.