Jag fanns i dimman

Jag gick på mellanstadiet. Jag mådde så otroligt dåligt. Pappa drack massor hemma och mamma bara fanns. Hon körde mig till skolan eller bussen. Hon gjorde frukost till mig. Hon lagade mat. Hon tvättade mina kläder. Hon fanns där... Men vart var hon? Tankarna var inte hos mig?

Flera gånger om fick jag gå till skolsköterskan pga av olika saker. Jag hade ofta så ont i magen. Magkatarr till 1000. Gjorde så ont. Dom visste att jag mådde så dåligt. Dom frågade om jag inte kunde bo hos min syster för att få lugn och ro...?! MIN SYSTER... Varför ska jag flytta till någon? Varför kunde dom inte hjälpa oss att reda ut våra liv istället för att fly till nästa hem?

Jag hade ångest hela tiden. Ville inte finnas men visste inte hur jag skulle göra för att jag var så pass ung så jag förstod inte mina känslor. Uppväxt i dessa känslor som ångest, jag visste inget annat. Än idag vet jag inget annat. Hur känns det att må bra? Hur känns det att vara en person som haft en bra uppväxt? Hur ska livet vara?

Alla runt om mig är lycklig, men hur mår dom innerst inne? Är dom som jag som döljer känslorna till 150%? Spelar dom teater lika bra som jag?

När jag är bland folk så är jag glad, positivt. Försöker vara iallefall. Men så fort jag är ensam så börjar tankarna... Och här sitter jag och bara skriver. Vet knappt vad det är jag skriver. Men texten blir längre och längre. Det få bli som det blir. Jag bryr mig inte... Jag bara skriver...

Flera gånger fick vi fly hemifrån till min syster. Varje gång åkte vi till min syster. Pappa och mamma bråkade, saker slogs i golvet, mamma slog pappa och tillslut stack vi till syster. Mamma ledsen och jag bara fanns där som en dimma.

Min syster var nygift, precis fått barn och där kommer vi inklampandes till hennes familj som hon försöker bygga upp med lycka. Där kommer vi inklampandes med våra problem då hon ska vara lycklig med sitt barn och man.
Varför la vi våra problem i hennes famn? Varför sökte vi tröst hos min syster? Vad var det för mening? Varje gång så åkte vi ju tillbaka till pappa. Varje gång gick mamma tillbaka. Varför?
Han misshandlade henne psykiskt. Han misshandlade hela familjen psykiskt, men betydde barnens trygghet inte mer? Än en gång var man tvungen att åka hem till huset man hatade...men idag älskar jag det. Det är ju det huset som gjort till den person jag är idag. En person som vill hjälpa andra. En person som vill finnas tillhands för andra...men tyvärr inte är lycklig inombords. Men det är ju mitt fel... jag får göra något åt det. Men hur? Jag tillåter mig själv inte vara lycklig. Säger någon person något fint till mig så tycker jag personen är väldigt konstig? Personen måste driva med mig? H*n ljuger för mig.. Varför?

Vet inte hur många gånger vi bodde hos min syster. Vet inte hur många nätter man låg där och funderade varför man hade det så här? Jag önskade mig bara en lycklig familj. Men var fan fanns den?

Idag är det inte samma sak. Familjen som fanns då finns inte idag. Den är ändrat på massa vis.

Men min fundering är...varför gjorde inte skolan något? Varje vecka var jag hemma 1-2 dagar från skolan. Jag sa till mamma att jag hade ont i halsen, ont i huvudet, ont i magen osv. Alla gick på det. Men idag vet jag varför. Idag vet jag varför jag inte ville gå till skolan. Skolan brydde sig inte ens...

Nr1 Jag ville ha kontrollen hemma. Jag ville se vad som hände hemma. Kontrollbehov
N2 Ångest. Fruktansvärd ångest av att sitta i klassrummet bland alla. Jag ville bara försvinna under jorden.
Nr3 Jag gjorde aldrig mina läxor. jag orkade inte, vill inte. Hade nog med att försöka överleva mina egna känslor
Nr4
Nr5

Osv...jag kan fortsätta tills jag blir gråhårig men jag gör inte det.

De flesta tror att alkoholism är dom som finns på en parkbänk inne i stan. Men i vilken familj som helst kan det finnas en alkoholist. En pappa eller mamma som dricker till den personen du möter i affären, som sitter på banken, som handlar i butiken, som sköter städningen osv. Medberoende finns överallt...

En alkoholist kan finns bland den finaste familjen, men dom döljer det väl. En familj till en alkoholist är bäst på teater... Spela sina olika roller. Min roll var att finnas i dimman.