Vem är jag?

När jag var liten var jag Tapetblomman. En tyst person som inte fanns. Som ingen såg. Som ingen kände. Som ingen brydde sig om. När jag kom in i tonåren så växte jag och blev nog lite mer som Rebellen. Göra allt man inte fick. Snatta, sniffa, dricka, röka osv...

Kommer ihåg när jag åkte fast för snatteri. Fick åka polisbil hem och jag skämdes jätte mycket. Jag kunde inte fatta att jag hade åkt fast. Kunde inte förstå att polisen kom bara lilla mig. Den osynliga.

Mamma och pappa pratade med mig och jag hade en av mina kompisar med. Pappa sa att jag inte skulle få min moppe på min 15årsdag. Farfars moppe.

På kvällen pratade jag och mamma massor i köket. Jag bad om förlåtelse och verkligen ångrade mig. Men samtidigt glad för det jag gjort för jag och mamma satt i köket och pratade... Bara vi. Hon lyssnade på det jag hade att säga.
Mamma sa till mig att gå in till pappa som satt framför tv och prata med honom.

Jag gick in i vardagsrummet. Satte mig på soffan bredvid pappa. Han hade ögonen på tvn. Jag bad om ursäkt. Jag sa förlåt. Pappa tittade på tvn. Stängde inte av den utan tittade noga på den. Han ville inte ens titta på mig. Hemska dotter... Jag sa som det var att jag var ledsen för det jag hade gjort. Jag bad än en gång om förlåtelse men pappa brydde inte sig. Tvn var än en gång viktigare än mig...

Utegångsförbud i 2 veckor hade jag, men jag fick åka till nån av mina kompisar ändå. På min 15årsdag kom farfar med hans moppe. Lycklig Pisan som äntligen kunde åka iväg utan att cykla när det var mörkt. Slapp cykla sent på kvällen och vara rädd för vad som fanns i buskarna. Moppen skulle rädda mig :-D

Jag blev mer och mer rebellen. Jag gjorde saker med kompisarna som kom med i tidningen. Jag kunde läsa om mig själv i tidningen om vilka skader vi gjort på olika saker.

En dag när jag kom hem från skolan så var det en från församlingen hemma. Han gick när jag kom. Jag sa till mamma och pappa att han var väl där pga av mig. "Ja" sa mamma... "Han berättade att någon sagt att du sniffar".
-Ja, svarade jag. Men det gör jag inte längre.
-Bra, svarade mamma...

Så enkelt var det. Tur nog tog jag mitt ansvar och inte gjorde det längre men tänk OM jag fortsatt. Då hade det nog inte varit så enkel som lite sniff. Hade nog blivit tyngre droger. Men jag vågade aldrig ta det steget pga att jag innerst inne var Tapeblomman. Det tysta JAG:et. Den osynliga Pisan.

Tiden gick och jag misskötte skolan. Ju sämre betyg desto bättre enligt mig. Gick ut med medel på 1,5 i grundskolan. Mamma kunde fråga mig om jag hade läxor. Nej svarade jag varje gång och mamma gick på det varje gång. Eller så orkade hon inte bry sig. Ingen orkade bry sig.

Idag är jag nog en mer blandning av Rebellen och Tapetblomman. Jag har än idag inte hittat mitt rätta jag. Är man fortfarande medberoende? Fortfarande beroende av pappas drickande fast man bor med sin egna familj? Eller är det för mamma också fått problem? Därför det är svårt att hitta mitt sanna JAG? Så frågan är VEM ÄR JAG?