Jag är så arg

I min blogg skriver jag precis som jag känner. Tycker du inte om mina känslor eller idéer eller vad det nu är som jag skriver om...Sluta läs nu...!! Detta är min blogg. Jag bestämmer bokstäverna som formar orden. Ingen annan! Ville bara säga det. :-D

Idag är jag jätte arg. Hade någon sagt "BU" till mig så kan jag tyvärr inte lova vad som hade hänt. Personen hade fått veta både vart h*n bor och vart h*n heter. Kanske en fin härlig tur till månen också när man ändå är i farten...!

För ett tag sedan kom min mamma hit. Det var i början när jag hade startat denna blogg. Hon kom hit och sa att hon var ledsen. Man såg på henne att hon mådde dåligt. Jätte dåligt.
Hon berättade då att hon inte hade någon gräns längre i drickandet. Hon hade inte spärren kvar som hon hade innan. Hon sa även att hon inte skulle dricka mera eftersom hon inte klarade av det. Hon satt här och sa att hon kunde sluta dricka själv.
Mitt svar va:

- "Men mamma, Hör du själv vad du säger? Du vet mycket väl om att det funkar inte så..."
- "Men vissa kan". Fick jag till svar.

Min svägerska var här en annan dag. Hon sa då att det hade varit nyttigt för min mamma och min pappa att läsa min blogg. Det håller jag med om. Jag har inte sagt hur jag känner för dom. Lättare att skriva. Då ser jag känslorna på ett annat sätt. Varför? Varför ska jag berätta till några som inte lyssnar? Dom lyssnar men tar det inte till sig. Varför ska jag berätta om mina svaga känslor då? Varför ska jag utsätta mig för det?

Idag har jag och lillan varit hos min barndomskompis som jag bodde hos i tonåren. Flyttade till henne när pappa drack massor hemma. Jag orkade inte bor hemma. Mamma kunde ju inte flytta. Hon kunde ju inte vika sig från pappa. Jag fick flytta på mig. Deras dotter fick fly hemifrån för att kunna sova på natten. Tacka gudarna att jag har denna vän. En älskad vän som jag skulle göra allt för.

Vi har haft en helt underbar dag idag tillsammans med barnen. Jag lämnade hundarna hos mamma och pappa för tanken var att vi skulle köra och hämta en häst. Tyvärr blev det inte så pga att kompisen son har leukemi och han hade fått feber. Får han över en viss gräns måste man åka in till lasarettet. Så vi hade en mys dag istället, utan hundar.

På vägen hem pratade jag med sambon och vi bestämde att jag skulle åka raka vägen hem med lillan medan han åker och hämtar hundarna. Han ringer senare och sa att det var tur att jag inte hämta dom.

- Varför då? Frågade jag.
- Din mamma, din pappa, din bror P och hans fru sitter och dricker vin. Deras barn är där också...

Jag kände hur arg jag blev. Jag blev så fruktansvärt arg. Jag kände ett sådan hat mot alla ord dom suttit och sagt här till mig. Där sitter dom mitt framför barnen och pimplar vin och skiter fullständigt i mina ord jag skrivit i denna blogg. Skiter fullständigt vad dom gör mot barnen som ser mer än vad dom tror. Dom vet mer än vad vi vuxna ser eller tror. Dom ser ju hur pappan och mamman ändras. Hur farmor och farfar ändras. Barn är fanimej inte blinda som vissa tror... Kloka är barn...

Jag är så arg. Hur kan dom? Hur kan dom sitta där på en vanlig söndagskväll och dricka när dom vet vad alkoholen gör. Dom vet hur alkoholen fördärvar. Ändå så sitter dom där och blir berusade. Dom vet att min älskade svärfar dog pga det. Ja, berusade var dom. Sambon tyckte det... Han hörde på rösten och såg kroppsspråket. Han är inte heller blind...

Hur fan kan dom?

Jag är så arg. Betyder inte mina ord någonting? Betyder inte min blogg någonting?
Betyder inte pratstunden mellan mamma och mig INGENTING????????????????

Hur kan man sitta här och vara ledsen för allt som hänt under min uppväxt sen åka hem och göra om saken mot sina barnbarn??? MOT SINA BARNBARN? Hur tänker man?

Både mamma och pappa borde kolla sig själva i spegeln? Vad ser dom där i? Ser dom 2 st medelålderns människor som har ett gott samvete? Som känner sig friska?
Där sitter dom hemma äter medicin för högt blodtryck, äter antidepressiva mediciner, äter diabetes medicin för sockret osv...

Kanske kolla sig i spegeln och se vad dom kan ändra på var att få väck dessa tabletter. Det är ju deras eget fel att dom äter tabletterna. Alkoholen ger dom dåligt blodtryck, alkoholen är det massa socker i. Om dom slutar dricka alkohol kanske deras samvete blir bättre och då slipper dom antidepressiva tabletterna, kanske?

Mamma tjatar på pappa att han inte ska äta massa frukt eller godis pga av sitt socker, men dricka alkohol är ok. Ja, det är klart det är okay. Då kan ju hon också dricka. Då kan dom sitta där och dricka tillsammans. Klart dom inte vill att min bror P ska flytta från huset där han bor, då kan dom ju inte dricka tillsammans???

Vad f*n tror dom? Att jag är blind? Att jag inte ser vad som händer "mellan raderna"?

Hur kan man sitta och dricka tillsammans med 2 personer som har alkoholproblem? Dricka och glömma sina problem... EHH??? Ja, kanske det. GÖR NÅGOT ÅT DET ISTÄLLET FÖR ATT SITTA DÄR... Hur har man råd med alkohol om man har problem med ekonomin tex? Lättare sagt än gjort att göra något åt det. Tror mig, jag vet att det är svårt. Men man måste kämpa... Kämpa för att överleva den jävla värld.

Jag är så arg!

Hade jag kommit ut till mina föräldrar idag så hade jag fått en sammanbrott. Jag hade nog sagt rakt ut att här har ni ett val. Antingen flaskan som står på bordet...eller jag?!

PUNKT!? Jag orkar inte mera. Skiter i detta. Jag hatar denna alkohol så mycket. Jag har ett hat för detta och jag kan inte se någon som helt njutning i det. SJUKT... ! Medberoende? Ärligt talat skiter jag i vilket. Jag är så jäkla trött på detta eviga tjat om denna alkohol.

Jag hatar dig alkohol. Jag vill inte vara ditt barnbarn mera...SLÄPP MIG FRI NU.

Ställer frågan igen...Hur kan man tycka om något som fördärvar så mycket?

Pratade med bror D innan idag... Han fick mig att fundera lite till så jag kikade runt lite på olika saker... Vissa i familjen har sin religion och deras tro. Ska man inte gå efter den då? Man måste faktiskt välja sida!

Tycker hela familjen ska läsa denna artikel...

http://www.watchtower.org/z/20051008/article_01.htm

Det står klart och tydligt att ofta så säger alkoholisten "Jag klarar sluta själv". Just dom orden sa mamma till mig. Kanske som jag sagt innan....

Dags att se sig själv i spegel och fundera över sitt handlande. Kanske ta emot hjälpen som finns. Kanske öppna ögonen att det finns så mycket annat än alkoholen... Men framför allt. Sluta för du själv vill... Jag vill ju inte se er gå samma väg som svärfar. Jag vill ha er kvar. Älskar ju er...

Hur kan alkoholen vara så jäkla stark så att den betyder mer än oss barn och barnbarn?

Har skrivit av mig lite nu, men jag är fortfarande väldigt arg. Jag kokar inom mig så det är nog bäst att inte reta mig just nu ;-)

Nog bäst att jag går och lägger mig nu innan tangentbordet glöder sönder ;-)
( förlåt, var tvungen att skämta till det också*fniss* )