Orken?

Mår inte alls bra idag. Känns som det händer saker i kroppen som jag inte kan sätta fingret på. Känner ett obehag... Ångest? Vet inte vad det är för obehag. Värken i händerna och armarna är värre än innan. Känns som det bara går utför nu :-( Både fysiskt och psykiskt.

Ska ringa till reumatologen i veckan. Se om dom har nåt som kan hålla händerna i styr. Börjar bli svårt att köra bilen nu :-(

Var inne en runda på stan idag jag och lillan. Det var jätte mycket folk. Började känna ångesten och social forbina komma smygande. Kanske det som satt fart ikväll, därför som jag inte mår bra. Känns som att jag är på väg att bryta ihop totalt. Orkar inte. Var är min ork? Vem har tagit den från mig?

Varför får jag aldrig ha något ifred. Alltid är det något i kroppen som inte stämmer. Något i kroppen tar något annat i kroppen så jag aldrig får känna den riktiga glada mig. Jag är jätte lycklig för det jag har, barn, sambo, hundar, hus osv. Jag är jätte lycklig för det. Men mig själv? När ska jag få må bra själv, innerst inne?

Kommer inte ens ihåg när jag mådde bra sist. Alltid är det den där jäkla ångesten i vägen.

Varför denna berg och dalbana. Ena dagen mår man ok och orkar göra saker, andra dagen ska man vara glad om man ens orkar ta på sig kläder. Sen man fick lillan är man ju tvungen att gå upp ur sängen. Man har inget val... Känns som att jag behöver hjälp ibland. Hjälp med att hitta orken. Hjälp med att vara en bra mamma.

Sambon jobbar hela dagarna och jag tar hand om lillan. Gör inget mer för jag orkar inte. Sambon får ta mycket här hemma, och jag får dåligt samvete. Fruktansvärt dåligt samvete. Sambon säger att jag inte ska ha det för läget är som det är. Men ändå har jag dåligt samvete för han får göra så mycket hemma. Men jag orkar inte... finns inga krafter kvar. Var är dom? Var ska jag hitta dom?

Skulle vilja sova 24 timmar om dygnet... Drömma mig bort i drömmarnas värld och njuta av min dotters vackra leende och hennes goda skratt. Men vardagen finns också... tyvärr... Men lillan gör vardagen till något bättre. Hon är min alldeles egna ängel :-D

Jag tar ut halva mammadagar och ibland önskar jag att sambon kunde ta ut halva pappa dagar för att jag ska orka. Men ekonomiskt går det inte. Det funkar inte... tyvärr.

Är det min bakgrund som gör att jag tappat helt? Är det min hjärna som går på högvarv så jag inte har nån kraft? Vad är det som gör att jag mår så här? Varför kan inte någon säga vad det är för fel? Kanske lättare att acceptera saker och ting då än när man står med tusen frågetecken? Vem ska man fråga om hjälp och vad är det för fråga jag ska ställa för att bli tagen på allvar?

Är det någon som tror på mig? Är det någon som vill tro på mig? Vad är det jag ska säga till doktorn/psykologen för att folk ska förstå att min ork är borta?

Positiva för dagen är: Jag och lillan var i stan och handlade jack, leggins och en jätte fin mössa till lillan :-)